Semestertider
2008!
långresa
Vi tänkte få till en resedagbok med lite bilder och annat smått och gott, till exempel en pappa som sliter sitt hår i Hamburg över bilen som oförklarligt inte vill gå igång eller en mamma som våldgästar grannens husvagn av misstag.
Hemma i Örsundsbro
Anne har under ett flertal år tjatat (Henriks ord) om att åka på semester till Kroatien där hon var som barn. Inte förrän hon lovade att vara på ett strålande glatt humör hela resan gick vi med på att åka. För att inte Henrik ska behöva köra själv hela vägen med den stora husvagnen så tog Anne BE-körkort bara tre veckor innan semestern började. Vi hårdhudade yrkeschaufförer är djupt imponerade..
Skolavslutning och Iväg!
Skolavslutningen i år är lite speciell då Emil går ut nian. Nu väntar ett härligt sommarlov innan gymnasietiden börjar. Hugo börjar första klass till hösten så han och de andra förskolebarnen delade ut en ros till de avgående niorna. Ludwig går från sjuan till åttan och William börjar trean. Hjalmar har ett år kvar på Snäckans montessoridagis innan det blir dags för förskola. Anne och Henrik packar febrilt för att allt skall vara klart för avresa fast först måste vi ju äta tårta för att fira skolavslutningen.
Dag 1 "Breakfast at Tiffany's"
I alla fall frukost hos David och Åsa dit vi kom vid halv femtiden på morgonen. De har byggnadsprojekt igång som vanligt och förutom polacker som renoverar huset så står en gubbe nere i poolen och bygger studsmatta (no kidding).
Vidare färd mot skåne och Åstorp där middag väntar hos Sara och Svante. Det tar bara fem minuter innan våra grabbar har dragit igång den blyge Albin till att rasa runt i det nybyggda huset så att korna på åkern utanför flyr fältet. Emil tar det lugnare och får agera barnvakt åt Melker en stund. Efter den goe maten bär det iväg mot Helsingborg och färjan. Efter ett stop för tankning upptäcker vi att vi är på väg mot Malmö! Det blev tydligen fel vid påfarten - omväg på tre mil. Färjan är så stor att Hjalmar inte riktigt tror på att det är en båt. Nattetid genom Danmark och stopp för sova strax innan nästa färja från Rödbyhavn.
Dag 2 "Wir Fahren Auf Dutschland"
Sorry mina pølseätande vänner men Danmark blev en ren transportsträcka. Studehavn rastplats blev det enda vi såg i dagsljus. Efter ytterligare en kort färjefärd bar det av mot autobahn. Enligt kartan var sträckan inte så lång till Velbert och Friherre von Nissen (jmfr. baron). Vi räknade snabbt ut att vara framme vid kl. 18. Fredagstrafik i Tyskland samt mängder med vägarbeten gjorde att klockan visade 22 när vi kom fram till Peter och Roselie där en smaklig kvällsmåltid väntade.
Dag 3 "Wohnwagen reparation och Japan tema i Düsseldorf"
Vi vaknar av tuppen (hönsgård utanför husvagnen). Stötdämparen i påskjutsbromsen tålde visst inte tysk terräng. Ett stort tack till alla hjälpsamma tyskar som letade delar till oss. Sedan bar det av till Wuppertal och Schwebebahn.
Tyvärr regnade det lätt hela dagen men sällskapet var trevligt. William, Hugo och Hjalmar tyckte Schwebebahn var som en berg- och dalbana och höll på att ramla vid accelerationerna. Banan byggdes omkring 1910 som förbindelse mellan stadens delar och går (hängandes 10 meter upp) längs med floden som delar staden. En utsökt middag väntade hos Nissens och därefter en bilresa till Düsseldorf som under dagen haft Japantema. Vi hämtar upp Katharina som jobbat klart för dagen. Hon är lika söt och trevlig som för 17 år sedan men lite längre. Då vi har samma yrke (sjuksköterska) är det intressant att höra och jämföra likheter och skillnader. Vi fick en intressant promenad längs stranden i Düsseldorf där tyska ungdomar i mängder var utklädda till Japanska seriefigurer! Tyvärr var vi för upptagna av sällskapet så vi glömde fotografera eländet, men Emil och Ludwig var djupt imponerade och roade.
Dag 4 "525 trappsteg i Kölnerdomen"
William, Hugo och Hjalmar valde att sova över hemma hos Peter och Roselie och de delade alla tre samma säng som jag (Anne) sov i för 17 år sedan när jag var aupair i familjen. Vi tog en lugn söndagsmorgon med långfrukost och intressanta samtal. Därefter drog vi vidare och körde i följe med Niessens till Köln.
Bra med lokalkännedom för parkeringsmöjligheterna. Vi beslutade att hela familjen skulle försöka klättra de 525 trappstegen upp i Kölnerdomen och Hjalmar behövde bara hjälp sista biten, medan Emil och Ludwig mestadels sprang upp, puh! Utsikten var makalös och vi kände oss som Quasimodo där vi gick bland kyrkklockorna.
Den vägghängda kyrkorgeln var inte så dum den heller. Sedan kom ett jobbigt och sorgligt avsked från mina extra föräldrar men det ska inte dröja 15 år tills vi ses igen kom vi överrens om. Vi blev inbjudna till Hendriks bröllop i augusti med drygt 300 gäster men vi får nog skicka våra varmaste lyckönskningar istället. Resan mot nästa nästa mål startade och vi blev rekomenderade genvägen genom Dillenburg. Första mötet med de typiska alphusen (Fachwerks) fick vi i denna pittoreska stad med en borg som reste sig över staden. Även denna gången kom vi något senare än beräknat. Stephan mötte oss när vi kom till Marburg och guidade oss rätt till Bauerbach uppe i bergen. Där väntade ett välkomstparty med familjerna Lidtke och Bruns. Vilket underbart gäng och glädjen smittade snabbt av sig. Vår plan att resa vidare imorgon ändrades snabbt.
Dag 5 "Sabine gör stan i Marburg"
Vi får med oss Sabine som guide idag. Av någon anledning fastnar vi för gamla kyrkor och slott. Över den gamla stadsdelen i Marburg reser sig på ett högt berg Landgrafenschloß dit även Lene och Benny följer med. Vi får höra den tragikomiska berättelsen om arkitekten som tog livet av sig då han efter två försök fortfarande inte fått taket på kyrktornet rakt utan mera som ett tyskt tornet i Pisa. Kvällen avslutades med barbeque och tyskland i fotbolls EM.
Dag 6 "Christel har gröna fingrar"
Grannarna slåss om att få bjuda oss på frukost, detta är ett underbart ställe. Det är en häftig radhuslänga där fyra familjer valt att slå ihop sina trädgårdar till en stor en. Trädgård är temat för dagen då vi åker till Botanische Garten och spanar in exotiska växter men de små djuren fick barnens odelade uppmärksamhet. Labyrinten som används av månkvinnorna i Marburg tog en stund att ta sig igenom. Jag (Anne) fick förmånen att följa med Christel och göra ett studiebesök på ett litet "diakoni krankenhaus" och dess förlossning/BB där hon är barnmorska (hebama). Dagens kulturgärning blev Elisabethkyrkan som är helt byggd i Gotisk stil. Den heliga Elisabeths kvarlevor gjorde länge kyrkan till ett vallfärdsmål tills protestanterna tyckte att det fick vara nog och flyttade henne till okänd plats. På Lahnfloden trampade vi oss fram med båt och försökte undkomma änderna som var fast beslutna att slita de sista brödsmularna från våra händer..
Dag 7 "Tårfyllt farväl"
Tack till alla: Thomas, Christel, Marie, Martis, Janis, Stephan, Sabine, Lene, Benny och sköldpaddan Hugo för en underbar vistelse, det var så lätt att komma in i er gemenskap. Snyft till ännu ett farväl. För att inte överhetta AC:n tog vi en längre paus i Aschaffenburg bredvid floden Main där vi hade utsikt över en ....borg, överaskande nog. Det var dock mer spännande med det mobila tivolit som höll på att resas i närheten. Ludwig som oftast är lugnet själv fick frispel efter flera dagar hos främmande människor och kunde inte sluta jiddra. Han högg på allt, vi fick knappt en syl i vädret. Kvällsresan gick rakt söderut till gränsen mot Österike och även Ludwig somnade till slut. Tack och lov för öronpluggar :)
Dag 8 "Alperna watch out"
Ahhhh! Tänk att få vakna upp till den ljuva musiken av 3000 långtradare som dundrar förbi en meter utanför husvagnen. Henrik kom fram till Vüssen inatt (de andra låg och sussade sött) och efter att förgäves sökt en parkeringsplats stor nog för vårt ekipage ställde vi oss på en parkeringsficka på en lågtrafikerad gata, i alla fall lågtrafikerad kl 02 på natten.
Idag väntar sagoslottet Neuschwanstein och en tur upp i alperna. Efter 40 min vandring i uppförsbacke stod vi äntligen vid slottsporten. Trots att slottet Neuschwanstein aldrig byggdes klart invändigt då kung Ludwig II gick och dog i ung ålder är det en riktigt maffig byggnad. Tinnar och torn och Emil bestämde sig för att genast flytta in. Fortsättningsvis blir i så fall filmkvällarna i tronssalen. Kan dock bli lite jobbigt med alla guidade turer genom sovrummet. Hjalmar som haft ont både här och där och blivit buren tyckte starkt att vi även skulle gå upp till slottet på berget bredvid, men vi packåsnor röstade ner honom. Istället sökte vi camping vid Rait im Winkl (rätvinkligt?) men vi hittade en mycket mysig plats i Ruhpolding. Bergen längs vägen hade fortfarande snö på toppen men vi behövde inte vara oroliga då Hjalmar lugnt förklarade att "Lavinerna inte skulle hinna ner till dalen innan de smälte för det var så varmt". På campingen lyckades vi störa ägaren mitt i den livsviktiga fotbollsmatchen. Tyskland vann vilket hördes då hela campingen jublade.
Dag 9 "Köningsee"
Vi begav oss utan husvagn upp i alperna och tittade på en högt belägen sjö som vi vandrade runt. Stundvis såg det ut som bilder man sett från Thailand med de låga båthusen runt sjön.
Det var mycket uppför och Hjalmar hade åter då och då ont i benen för att i nästa sekund springa ikapp med Hugo. Små bergsgetter (i inhängnad) busade, stångades, hoppade, klättrade och visade allt vad de kunde vilket uppskattades av alla. Vi tänkte först åka med linbanan högre upp men åkte istället vidare med bilen och började söka ett matställe. Vi vek av från den "stora" vägen och begav oss uppför de krokiga, slingriga vägarna. Nästan högst uppe på ett berg fanns ett mysigt matställe där vi kunde äta och i bakgrunden hade vi den magnifika utsikten bara ett alplandskap kan ge. Som bakgrundsmusik hördes bjällrorna från kossorna som betade i hagarna runt om. Plötsligt kommer en ambulans på utryckning, men fort gick det inte då vägarna är alldeles för smala och branta för det. Vi gick även och matade stora bergsgetter som fanns bredvid resturangen.
Dag 10 "Rhodelbana och vattenfall".
Då viss besvikelse över att vi inte hittat någon sommarrhodelbana fanns bestämde vi oss för att testa att åka till Österike där vi fått nys om att det skulle finnas en, men först letade vi upp en Aldi (som en Lidl, fast bättre) och fyllde kyl och frys. När vi körde genom staden Hallein och vägen började bli mindre och mindre vägrade plötsligt Anne att köra längre med husvagnen och den lämnades på en parkering. Det var nog inte så dum ide ändå att lämna den, var Henrik tvungen att medge efter ett tag, men vägen var inte det värsta vi sett. Väl framme vid banan hoppade vi i korgliftarna och sedan bar det av uppåt. Efter en stund fick vi syn på folk som kom susandes nedför i halsbrytande hastighet i de hiskeligt branta backarna.
Anne fick ont i magen av tanken att släppa Hugo själv i rodelbanan och själv vara tvungen att åka med Hjalmar utför. Väl uppe kastade vi oss ombord på varsin gul "bobb" och blev ordentligt fastspända för att sedan susa nedför den 2.2 km långa banan. Hiskeligt kul tyckte alla och det bar direkt av till åk nr.2 men först en fika på toppen av berget. Alla var på topphumör.
Vi åkte därefter för att söka efter en rastplats att stanna och äta + invänta lite svalka när vi plötsligt såg en skylt Golling och Anne kom ihåg att det ska finnas ett vattenfall i närheten. Vi åkte in i byn och letade reda på en parkering för att återigen börja vandra uppför backar ( familjen muttrade lite). Plötsligt står vi framför detta vackra vattenfall som taget ur en reklamtidning, ja ja förutom dånet,blåsten och vattenstänket som fallet orsakade.
Dag 10-18 Framme i Kroation och en fruktansvärd hetta
Mer info kommer när vi sorterat intrycken men man kan säga att de första tre dagarna tillbringades framför airconditionen. Sol, inte ett moln på himlen, 32-39 grader i skuggan. Att acklimatisera sig till denna miljö var svårare än förväntat. Mellan kl 11 och kl 15 är det för varmt för att göra någonting överhuvudtaget så det blir till att lära sig sova siesta och vara vaken tidigt på morgonen och sent på kvällen. Framåt 20-tiden börjar det bli komfortabel temperatur.
Direkt vid ankomsten till campingen kastade vi oss i havet för att försöka få lite svalka och först på kvällen började vi ställa iordning husvagn, tält och annat.
Vi bor grannar med två tyska familjer och kanske beroende på språkbarriären urartade de annars så vänliga morgonhälsningarna snabbt till ett fullskaligt vattenkrig där alla utan undantag blev genomblöta till övriga campinggästers oförställda glädje.
Vattenkriget åsido så har vi haft roligt tillsammans, badat, sett på fotboll och ätit på restaurang
Fotbollsmatchen mellan Tyskland och Turkiet (semifinal var det visst) avslutades med stort fyrverkeri på udden. Mer dämpat var det dock efter finalen som Tyskland förlorade mot Spanien med 0-1.
Dag 19 "See Venetia and die happily"
Vår dagstripp till Italien och Venedig startade kl 04 på morgonen då alla med ett leende på läpparna skuttade upp ur sängarna och genast gjorde sig i ordning för färden........inte! Vi drog unghögen ur sängen och släpade dem till bilen för att komma iväg tidigt och slippa köra i solhettan samt även hinna komma till Venedig innan rusningstrafiken. Bilresan gick bra förutom då Henrik inte fick en biljett vid påfarten till motorvägen och försökte få den hjälpsamma damen i högtalaren att prata engelska istället för italienska. Efter en stund insåg han att det inte var kundtjänst han pratade med utan bara den inspelade anvisningen för hur man sköter automaten. Piiinsamt? näe bara lite! Tur att ingen såg på, men familjen garvade rått.
Venedig är verkligen en upplevelse att se. Hus med ytterdörren rakt ut i vattnet ser jättefestligt ut. Venedig är större än man kan tro och vi siktade egentligen bara på att hinna se Markusplatsen samt Basilen. Basilen är en kyrka (katolsk) som de stormrika handelsmännen i Venedig kostat på något otroligt med hela insidan av taket täckt av en enorm mosaik till stor del förgylld. Turistsäsongen började idag så det var väl inte så farligt många människor i omlopp men trots det så fick vi stå i kö en stund för att komma in i kyrkan. Rätt kul med kulturkrockar också: en tjej från Miami var mycket upprörd över att ha blivit nekad inträde i kyrkan och kunde inte begripa att det kanske är lite stötande att gå in i en kyrka med bara badkläder på sig.
Vi gick en liten tvärgata bort från Markusplatsen och helt plötsligt var det tomt på turister och vi vandrade längs små mysiga gränder och över broar över otaliga vattenkanaler som inte är bredare än att två gondoler kan mötas. I minibutikerna överallt fanns det ett överflöd med framförallt glas från ön Mureno som är en del av Venedig. Väldigt fina saker men dyrt.
Hemfärden gick bra förutom då vi körde fel och missade avfarten mitt inne i Trieste, då slutade bilmotorn att fungera. Henrik blev så till sig av glädje att han yttrade en lång ramsa över bilen och dess förmåga att strula vid precis det tillfälle då man verkligen har tid att mecka med den. Bilen blev nog lite överväldigad över de många orden så den startade efter en stund och fungerade felfritt ända hem till campingen, efter att ha fått lite extra diesel i tanken.
Dag 20 "Schumacher! Out of my way!"
Våra tyska grannar åkte hem idag, snyft. Det firade vi med att köra gocart, men inte vilken gocart som helst utan Dirt-Track: gocart på vattnad jordbana. Leran sprutade åt alla håll och Anne tyckte att det var ett utmärkt tillfälle för tonåringarna att lära sig handtvätta sina kläder själv. Vi blev väldigt imponerade av Hjalmar som trots att han precis nådde fram till gaspedalen lyckades hålla sig på banan utan problem, ja förutom då William tryckte ut honom men sånt räknas ju inte. William, Hugo och Hjalmar körde på grusbana medan Henrik, Emil och Ludwig susade runt på jordbanan. Enligt Anne såg det ut som om smågrabbarna körde fortast.
Dag 21 "Fiskarna i havet..."
En slappadag i medelhavski med en trampbåt som är blå och har en rutschkana på. WHH (William, Hugo och Hjalmar) drar på kvällen till minidisco.